När kommer sömnen?

Het, het dag. Skönt, skönt med air condition. Inte har det drivit upp elräkningarna nämnvärt heller. Nu är klockan tre på natten och jag borde verkligen sova. Men jag är inte trött! Hur fan nu det gick till. Jag borde vara trött. Jobbat tre terttontimmarspass, sov bara fyra, fem timmar i natt och vaknade av att mobilen ringde, det var kris i baren. Massa brunch-gäster, en sjuk kock och en baksmällesjuk kock (hon var i ärlighetens namn inte bakis, hon var fortfarande sketfull) och en lika baksjuk bartenderflicka. Och så Chet, vårt husdjur. Han gjorde så gott han kunde, den lille, men stress är inte hans starka sida. Mittemellan Eggs Benedict och svenska pannkakor, strax innan en Kids Fench Toast, fick han panikångest. Så illa var det.

Jag hjälpte till i tre timmar, moster nästan lika länge. Kom hem med stora planer på allt som skulle hinnas med under den (haha) lediga dagen, men fastnade vid datorn, chattandes med lilla mamma. Tog med datorn ner i trädgården och varvade chattandet med ogräsrensning. Det var kul. Tills jag kom på att det var matchdag och jag googlade tiden och insåg att jag hade en halvtimem på mig till avfärd. ojoj. Snabb dusch, lite smink och sen kom kusinen och hämtade. Matchrapport med film och bild kommer i morgon. Mobilen måste laddas först.

Efter matchen slöade jag en timme i soffan, sen ner till baren, gjorde inventarie, hämtade bilen, åkte till Walmart (nu snackar vi ett på natten), handlade sådant vi behövde i baren, ner och lämnade detta (nu har det hunnit bli tjugo över två, personalen stänger ner) och jag fastnar en stund med att skvallra om helgens skandaler. Sen hem, packa in de egna varorna... Slut på den så kallat lediga dagen med de stora planerna. Men nu, äntligen, sitter jag i nattlinne och är INTE TRÖTT. Men ok, jag resignerar. Jag ska krypa upp i soffan, sätta på ett avsnitt av brittisk Lynley-deckare och bara njuta. Sömnen får komma när den vill.