Lika värde?
Det är ganska skrämmande att följa svenska tidningar på nätet just nu. Ännu mer skrämmande att läsa bloggar, för att inte tala om bloggkommentarer. Hatet. Alla de som talar om människans lika värde och i nästa mening talar om Sverigedemokraterna som om de vore djur.
Alla som känner mig vet att jag är så långt från Sverigedemokrat som man kan komma. Jag avskyr den ideologi de står för. Men de är människor! Om vi inte kan låta vår präktiga människokärlek och snack om människors lika värde också omfatta Sverigedemokrater, hur mycket är våra ord värda?
Det är inte mer hat och polarisering som behövs just nu. Inte mer smutskastning, utanförskap och hårda ord. Bästa sättet att bekämpa den ideologi som Sverigedemokraterna står för, vore kanske att erbjuda ett alternativ - ett bättre alternativ, en ideologi där en bättre, vänligare, mer solidarisk värld omfattas. (Jo, jag tycker fortfarande att solidaritet är ett fint ord). Visa i handling att snacket om människans lika värde omfattar ALLA. Iranier och afrikaner, värmlänningar och indier, skåningar och palestinier, transvestiter och ensamma mammor, tjuvar och poliser, riksdagsledamöter och arbetslösa, kristna och muslimer, pensionärer och bögar. Och Sverigedemokrater. Och de nästan sex procent som valde att rösta in detta parti i riksdagen.
Jag fick besök av en gammal arbetskamrat igår kväll. Shawn. Tjugoåtta år gammal, stor som ett hus, de av er som mött honom vet att han ser skrämmande ut, helt livsfarlig. Han skulle nog kunna ha gjort karriär inom filmbranschen och spelat just stora, skräckinjagande typer. Han satt här i min soffa ett par timmar och strålade av lycka. Han är kär. I en tjej som heter Millie och så långt låter väl allt ganska normalt. Grejen är att Millie är från Puerto Rico. Första generationens invandrare. Och Shawn kommer från generationer av rasister, hard core rasister. Morfar, som han älskade, hade sin Klu Klux Klan-dräkt på vinden. Fotoalbumen i Shawn färöldrahem är fyllda av bilder från lynchningar, brinnande kors, svarta män upphängda i träd. Han är uppfostrad till att hata, att aldrig någonsin känna kärlek för det annorlunda, han blev lärd att människor ICKE har lika värde. Som tonåring sprang Shawn runt och misshandlade allt ifrån svarta till bögar till judar, han tog ut all sin frustration på de han var lärd att hata. Gud hjälpe de han mötte under denna tid.
Nu är han förälskad, har aldrig känt så förut för en kvinna och han har ändå två barn med två andra (vita) kvinnor. Han har varit gift. Nu är han huvudlöst kär i lilla Millie som knappt kan engelska, som har en lillasyster som sitter i rullstol. Millie å sin sida har aldrig förut kysst en vit kille, hon gillade inte vita, hennes strategi var att dejta bara hispanics och svarta killar. De är bägge helt tagna av det som hänt. Shawn berättade för mig att han var orolig, riktigt orolig, för sin mammas reaktion. De är nära, han avgudar sin mamma. Han ringde upp och sa att han måste berätta något, något som kanske skulle få henne att vända honom ryggen. Hon gav honom order att komma över och berätta och då gjorde han det, skakade så stor han är. Rädd att förlora mammas kärlek. Hon satt tyst en stund och sedan log hon och sade - bara du är lycklig, Shawn. Bara du är lycklig. Nu umgås de med Shawns föräldrar. Hans styvpappa har för första gången på femton år börjat prata. Häromdagen bjöd han över Shawn för att titta på film. Shawn satt och undrade, vem är den här mannen och vad har han gjort med min styvfar, mannen som knappt talat till mig på femton år? Millia har förändrat hela familjedynamiken. Shawn går på nöjesfält med Millies familj och istället för att titta efter potentiella offer vakar han nu som en hök över den lilla sydamerikanska familjen, rädd att någon ska utsätta dem för spott och spe, rasistiska kommentarer, våld.
Det är inte bara kärleken till Millie som förändrat honom, så enkel är inte världen. Han var på god väg redan när han jobbade i baren. Han fick jobba med Josh, en judisk kille, med Steve, en snubbe som suttit inne och som var medlem i Aryan Brotherhood och hade hakkors tatuerat på armen, med Travis som är bisexuell, med mig som är invandrare. Och han tyckte om oss allihop, lika mycket som vi tyckte om honom och hans stora, glada personlighet.
Det är i mötet med andra, med de som inte är som vi, som förändringar sker. Inget förändras om vi fortsätter att hata och hålla oss för oss själva. Vår lilla grupp. Vare sig den består av Sverigedemokrater eller anarkister, svarta eller vita, rika eller fattiga. Hat är smittsamt. Lockande. Stänger ute.
Tror vi på fullt allvar att vi kan förändra Sverigedemokraterna genom att hata dem? Really?
Jag tycker som du att i grunden är vi alla människor. Oavsett nationalitet, religion, hudfärg, polititiska åsikter etc. Jag gillar människor för deras inre egenskaper. Inte något annat. Tänk om bara fler kunde tycka som du.
SvaraRaderaHelt sant, Mikaela. Det finns skitstövlar i alla läger. Elaka bögar, sadistiska svenska hemmafruar, våldsamma handikappade... Men det finns också snälla moderater, kloka kommunister, omtänksamma muslimer och kärleksfulla bönder. Det enda man behöver göra är att ge alla samma chans.
SvaraRaderaUndrar om vi nånsin kommer så långt i denna världen....... Kan se Shawn framför mig. Tyckte dock alltid att han såg snäll ut!Och han var ju så hjälpsam1 Glömmer aldrig hur han bar ner det stora tunga skrivbordet från nån av Lillans vindar hem till dig upp till andra våningen! Imponerande! Glad för hans skull som ochså fått bra förhållande till sin familj. Mest av allt så hoppas jag att du mår bra.Kramar.
SvaraRaderaHm...i detta läget är du en bättre människa (eller mensh) än vad jag är. De som bygger hela sin politik/filosofi/religion på hat/förakt för andra individer har jag väldans svårt för. Jag bara är sån. Det betyder inte att jag inte har vänner som är muslimer, men mina vänner är inte extrema. När det gäller SD så får jag en sån fadd smak i munnen. Min reptilhjärna tar tyvärr över och jag vill tyvärr bara ge dem ett helvetes kok stryk. Detta är individer som aldrig fått känna på utanförskap, aldrig blivit nekade ett jobb för att deras efternamn är "fel", gått i en hyfsad skola, fått "allt det där" som hör ungdomen till ..and still...REALLY???
SvaraRaderaNej som Goethe sa:"Det finns inget värre än aktiv dumhet" och det är exakt vad det handlar om. Sorry, sis, du är bättre än jag klarar av att vara i detta läge. Just denna rena dumhet kopplad med arrogans är mer än jag klarar av att ta till mig.
Håller med dig, Fia. Aktiv dumhet slår till och med ondska. Och jag är knappast en bättre mensh, jag bara FÖRSÖKER vara det... Jag har slagit sådana där dumma pojkar med hakkors på armen, jag har tappat besinningen alldeles för många gånger. I synnerhet gör svenska extremister mig arg, vi svenskar är bortskämda och inte ens i närheten av det som resten av världen kallar fattiga. Att då, som Sverigedemokraterna, utmåla sig som en stackars utsatt grupp (hur man nu kan vara det när man som svensk trots allt är i ofantligt stor majoritet och knappast förtryckta) liknar ett stort skämt. Om det nu inte vore allvar, så kunde man skratta åt det.
SvaraRaderaVad jag menar är att de stackars satarna nog kommer att göra bort sig själva alldeles på egen hand. De har redan börjat. Att stega ut ur kyrkan i protest var väl ett steg i rätt riktning. Fortsätt stega ut! Vänd er mot parlamentets dörr och gåååå så fort någon ledamot har en avvikande åsikt. Ut. Gå bara, fortsätt gå. Jag vill inget hellre. Men jag tror att hatkampanjerna just nu gangnar dem i allra högsta grad. De blir argare och argare och vinner dessutom sympatier. När samhällets ledande skikt (politiker, media, kändisar) hetsar och hatar och stänger ute, får de sympatier från vanligt folk. Tyvärr.
Det finns tröst i eländet dock.
De är en missnöjesgrupp och kan som sådan knappast verka inom etablissemanget en längre tid. Deras styrka är det påhittade utanförskapet, martyrskapet. Personligen har jag mycket svårt för alla extremistgrupper. Det må gälla bibelgalningar från USA, muslimer som vantolkar sin religion, högerextremister, vänsterextremister och annat pack. Varje ideologi som bygger på hat och fiendeskapande går bort i min bok.
Nog skulle jag också vilja dem ett kok stryk. Det går inte numera. Inte med min benskörhet, haha!
Jag tror att jag stavade fel på gagna. Gangna? Gagna? Shit. Jag tappar greppet om svenskan. Nä, det måste vara gangna.
SvaraRadera