I am beat

Helt beat är jag. Sov till ett, fixade alla små layoutfel på menyerna, skrev ut dem, åkte till jobbet. Började två på eftermiddagen och slutade nu vid midnatt. Tio timmar total stress. Min kropp säger, nej skriker, vila. Huvudet snurrar av allt som inte blev gjort och alla totala blondiner som man tvingas jobba med. Idag var jag inte så artig och gullegullig, inte.

Vi har en ny kille som heter James men vill kallas Chet. Han är lite punkare sådär, rar och snäll men vissa dagar är det som om han befann sig i en annan värld. Idag var en sådan dag. Låt mig ta ett exempel. Mitt i värsta ruschen (elva på kvällen när alla redan är aströtta) ställer han en metallskål med råa kycklingvingar rakt ner på skärbrädan där vi tillagar alla mackor. Okey, jag blev inte arg, han var trött, eller hur? Jag lyfter upp den, säger till honom att så kan man inte göra på grund av de farliga bacillerna i rå kyckling. Han tar skålen, ställer den en bit bort, på samma bord. Jag säger till honom igen, fortfarande trevlig.

Fjärde gången han dänger ner skålen på samma skärbräda (som jag då städat av med desinfektionsmedel tre gånger, trots att jag inte har tid alls för detta), tappar jag lite av mitt pedagogiska tålamod. -What the hell is wrong with you? What part of don´t put the motherfuckin´ chickenbowl on the motherfuckin´ preptable EVER don´t your little shit for brains understand? Pedagogiskt och vuxet, eller hur?

Tio minuter senare tar han en korg med pommes frites ur fritösen, lunkar ut mot bordet där servitriserna hämtar upp maten. Jag ropar efter honom: - Did you salt the fries?

Tre gånger. Ingen reaktion. Jag går efter, ser hur servitrisen försvinner ut genom dörren och jag frågar igen. - Chet, did you put salt on the fries? Han tittar på mig som om jag nyss stigit ned från ett flygande tefat och jag förstår att nä, han hade inte saltat några fries. Då blev jag riktigt trött. - Okey, Chet, you get out in that kitchen and you better damn focus and you´d better damn listen and you hustle and you run and don´t you fuck one single thing up again. Do you hear me? I SAID DO YOU UNDERSTAND?

Okey, sa han. Lunkade ut i köket och fortsatte göra bort sig. Herre min skapare. Ge mig styrka. Nu ska jag försöka varva ner med en lång dusch, jag har lyckats få dressing i håret och smält ost i öronen och jag luktar som köket på ett sämre horhus i nedre Louisiana. Måste sova, jobbar brunch vid nio i morgon bitti. Chet är "on call" men inte fan tänker jag ringa in honom om vi får mycket att göra. Inte en chans. Nu ska jag sova som keruben på bilden.