Spindlar och Lala-land

Hur seg kan man vara på en ledig dag? Hur seg som helst. Vaknade och surfade lite, sen gick jag tillbaks till sängen och läste ut Stieg Larssons Girl with the dragon tattoo, eller Män som hatar kvinnor, som den ju heter på svenska. Den var helt ok, inte lika himlastormande som alla beskriver och jag kan fortfarande inte fatta varför just den av alla svenska deckare, blivit en bestseller här i USA. Dessutom var den uruselt översatt, engelskan var sååå dålig på sina ställen att det blev pinsamt. Tycker själv att vi i Sverige till exempel har många bra kvinnliga författare som knäcker. Nästa bok jag ger mig på blir Mankell på engelska. Dom har massa på Barnes & Noble...

Seg ja. Det finns mycket jag vill få gjort idag. Dammsuga, tvätta, städa ur tvättstugan (ojoj, där finns spindelväv som heter duga. Motivationen störs av att jag läst på om hur många giftiga kryp det finns i Pennsylvania och det var INTE en bra idé. Vi har flera giftiga spindlar, samt giftiga tusenfotingar och annat kul). Personligen har jag råkat ut för en av dessa monster. Det var första gången jag var här. Satt på mosters veranda mitt i natten och skrev på laptopen. Viftade bort vad jag trodde var en mygga som bet mig på smalbenet. Ett par dagar senare blev min moster förskräckt när hon såg hur det såg ut. Lila, med konstiga linjer. Hon övertalade mig att åka till sjukhuset och det visade sig vara en bra idé. Hade blivit biten av en Recluse Spider och dom är inte bara giftiga. Dom bär på infektioner så en sådan hade jag fått som present. Fick massa antibiotika i dropp och ännu mer i tablettform och annars hade jag kanske fått kallbrand och förlorat benet. Eller värre. Typiskt mig. Folk bor här från det dom föds till det att dom dör och dom blir ALDRIG bitna av en spindel. Men jag kommer över en sommar och dom jävlarna hittar mig direkt.

Dessutom behöver jag ge mig ut och få lite ärenden uträttade. Banken, casha en check (jag får betalt för att vara försökskanin för mediciner, 35 dollar varje gång, och dessutom be om ett kontoutdrag så jag kan bekräfta mitt PayPal kontos anknytning till bankkontot. Handla lite, pärmar bland annat. Har inte köpt en enda pärm sen jag flyttade hit för dom har bara FULA pärmar. Men jag behöver en för att samla alla mina papper om blodprover och mediciner och sån skit. Det börjar bli lite jobbigt att leta i hela huset varje gång jag behöver ett av dessa papper. Jag har ett STORT hus att leta i. Och många papper. Alltså är en av mina stopp idag, Staples. Konstorsvaror så långt ögat når. Det vore själva fan om jag inte kunde hitta en enda snygg pärm där.

Lite syrsor till ödlan vore bra, innan stackarn svälter ihjäl. Och ett helt gäng ljusslingor i orange att sätta upp på verandan och trädgården, Halloween, mina vänner, är alldeles för roligt. Man får lov att bli barn på nytt och morbid som jag är, uppskattar jag skelett och spöken och häxor.

Inte mycket nytt att berätta om jobbet. Har jobbat en del med Chet det senaste, mest för att jag är den enda som står ut med honom. Han är en sån total sweetheart, alla älskar honom, men han har ISSUES. Han har ett annat liv, ett annat land, en annan verklighet dit han ger sig av ibland. Hans själ alltså. Kroppen står kvar och vi andra försöker förtvivlat kommunicera med kroppen men eftersom ingen är hemma blir det inge bra. Jag gapar: CHET! What the FUCK! Come back from lala-land, I need you the FUCK HERE! Snap out of it, boy or I swear I´ll throw shit at ya!

Detta är Chet vid skjutbanan. Jag har utvecklats. Tidigare visade jag hur man klarade konflikter The Non'violent Way. Nu visar jag hur man skjuter med en Smith & Wesson. Haha! Men tillbaks till historien om hur man hanterar Chet.

Och lyssnar han inte då, kastar jag saker på honom. Dressingflaskor, fries eller tomater. Då kommer han tillbaks till oss en stund. Men för det mesta fastnar han vid att tvängsmässigt vika salamiskivor i snörräta rader på en enda macka medans jag lagar till 14 andra rätter. Men som sagt, han är en underbar person. Och som min moster sa en gång: Det finns plats för någon som Chet i min personal. Så fin människa är hon.

Nu har jag pratat med lilla mamma och med lilla Anki i telefon i några timmar vilket var skoj men det betyder också att jag inte fått gjort ett skit. Så nu blir det åka av. Beware, spider motherfuckers. Här kommer en Ulrika och hon är ARG. Ni ska alla dö inne i en viss dammsugare och hon ska vara täckt från topp till tå för att inte riskera mera bett. Rent ska det bli!

Och som avslutning ska jag sitta och skriva ett mail till en kvinna jag inte pratat med.... sen sist. Men som jag saknar mycket.