Fredagstema som blidde Lördag...

Bli nu inte alltför upprörda ute i stugorna, jag struntade INTE i fredagstemat, inte heller glömde jag bort det. Jobbade en massa timmar, kom hem, snabbade mig in i en dusch och hade stora palner. Skulle lägga ut flaggbilder och blogga lite, sen titta på nyhetskanalerna och se vad orkanen Ike ställde till med. Tvålar in mig, håller på att tvätta håret för fullt och sen blev det helt svart. Nu blir jag blind, tänkte jag och duschade klart i lugn och ro. Insåg ganska snabbt att strömmen gått. Och borta var den.

Kommer ut på verandan insvept i handduk, strax efter nio på kvällen (och som ni kanske vet så är det inga "svenska" ljusa kvällar här, det är beckmörkt). Grannen Russ och moster var ute på sina verandor. Russ med sin hagelbössa. Moster med levande ljus. Och så fortskred kvällen. Vi satt beväpnade och myste i mörkret. Efter en timme ungefär var det inte lika charmigt längre. Efter två timmar gick var och en hem till sitt och jag tackade Gud för att laptopen var laddad så jag kunde sitta i fåtäljen och titta på I am legend på datorn. Hann gå och lägga mig och läsa med ficklampa innan den kom på igen, vid två på natten och vänner - då hade jag ingen lust att blogga.

Så här kommer flaggor, något jag inte kan påstå att jag brytt mig om särskilt mycket i mitt liv. Inte förrän jag började arbeta tillsammans med invandrare och förstod hur mycket flaggor kan betyda. Flaggan de lämnade, hemmet. Flaggan i det land som tog emot dem när allt var svart. Stoltheten i att tillhöra, tryggheten. I samma veva kom debatten om svenska flaggor i skolan. En skola ville förbjuda svenska flaggan vid skolavslutningar. Av respekt för invandrarna, sas det. Invandrarna rasade. De var kanske den grupp som mest av alla VILLE ha svenska flaggan vid skolavslutningar, ja vid alla tillfällen. Dom älskar svenska flaggan. Det är deras nya flagga. Den sitter på var och varannan balkong i invandrartäta områden. Rasisterna använde den också, försökte ta äganderätt till den, men icke. Den tillhör inte dem, den tillhör oss alla.

Sen skickade kusinen en stor amerikansk flagga till mig i Sverige. Den hängde jag upp i ett fönster. Maken amerikansk, vi drömde om att flytta till USA, flaggan blev symbolen. Den packades ned första gången vi åkte till Los Angeles och kom med hem igen. Sen fick den resa ett par vändor till medans planer gjordes och gick om intet, medans nya planer filades och den kom med på planet den 11 september då vi kom hit med mitt nya Green Card. Den och en svensk flagga som bägge sattes upp på verandan i första huset. Här finns ganska komplicerade lagar om hur flaggan får användas. En säger att man gärna får sätta upp annat lands flagga, men då bara om det redan finns en amerikansk bredvid.

Det finns nog de som inte fattar varför jag har min stora amerikanska flagga svajandes utanför huset, men för mig representerar den väldigt mycket och en del av det är privat, ingen statsangelägenhet. Jag har störst flagga i kvarteret. Den hänger uppe i ur och skur, året om. Nu har jag en liten svensk flagga igen, den syns knappt bakom alla solrosor, men den finns där, i bakgrunden, precis som Sverige alltid finns med, i bakgrunden i allt jag gör och tänker.

Dessutom är jag uppriktigt imponerad över hur USA lyckats förena så många olika människor från hela världen bakom en enda symbol, flaggan. Kanske är det just det som är integration. Hitta den gemensamma nämnaren. Och min nämnare ser jag hela tiden, vajandes utanför fönstret.