Fredagstema: Väggar

Vägg. Jag hade en vägg en gång, i vilken det bodde ett spöke. Väggen vitmålad och skilde mitt stora vackra rum från badrummet, en kakelugn från Gustavsberg fanns i hörnet. Spöket som bodde där hade rött svallande hår och var stor och vacker. Väggen var bred just där, som om någon byggt till den vid tillfälle, bredare än det fanns fog för. Det var ett gammalt hus med högt i tak och vackra stuckaturer, parkettgolv i stjärnform som knarrade när man gick på dem. Kanske saknade den rödhåriga att gå där och knarra. Kanske hade någon murat in henne i väggen. En natt var vi två som såg henne, hon finns på riktigt och hon är inte ond. Bara lite frustrerad. Det skulle jag också vara om jag satt i en vägg och bara kunde titta fram utan att sätta ner fötterna på golvet och knarra. Hon visade sig alltid genom att komma ut från väggen uppe vid taket och sväva nedåt en bit, aldrig så långt som till golvet. Vitt skirt tyg svept om kroppen, barfota. Det röda håret dolde det mesta av ansiktet. Efter en stund tog väggen tillbaka henne. Hon sitter kanske där ännu.


Vägg. Det finns väggar som sett alldeles för mycket.

Som de väggar som stod kvar efter branden på Backaplan 1998. Flickor och pojkar, sextiotre stycken, dog därinne i röken och elden och mörkret.

Väggarna där stod för nära, det fanns inte plats åt alla. Flickorna trycktes upp mot väggarna medans de dog, röken lämnade avtryck av en flickas hästsvans på den vita väggen. Pojkar slet förtvivlat för sina liv och försökte ta sig upp till fönster tre meter över marken. Deras kängor lämnnade svarta spår.

Väggarna är kvar. Barnen är begravda. Också Gustavo som några veckor före branden beundrade den här plantan som växte i ett kloster i Colombia dit han och jag hade åkt. Han brukade sova på min soffa istället för på hemmet och jag saknar honom fortfarande. Kanske finns hans spår kvar på väggarna där på Backaplan. Jag vill inte gå dit igen.

Vägg. Att hänga tavlor på, som jag gjort i kväll.

I sovrummet, i vardagsrummet, i hallen på övervåningen. Spika, spika. Här finns inga X-krokar, bara spik och andra saker jag inte förstår mig på.

Jag bor i främmande land, men jag är glad att jag har väggar. Trettio stycken och fler i källaren. Stenväggar i källaren, gamla, massiva. Dom är för fina för att räknas in i skaran. Jag har sovit i hus som inga väggar har. Väggar som kriget tagit. Jag har sovit i hus som haft väggar men inga fönster, sådana var för dyra. Men i natt kan jag sova i ett hus som har väggar och fönster och till och med tavlor på väggarna. Det ni.

Vägg. Att skapa konst på. Som i New York dit guddottern for med kameran i hand för att jaga street art. Snubben ville bara vara med. Sådana väggar gör mig glad. Glada väggar och trygga väggar och vackra väggar och sorgliga väggar och mysteriska väggar. Nästan som människor.