Kärl på bild

Det har slutat regna. Jag har ställt tillbaka sängen, moster ska hjälpa mig möblera om en annan dag, men nu ska solen skina ett tag så jag skjuter det på framtiden. Var hos doktorn i morse, en snäll gammal doktor, pensionerad men sylvass. Alla doktorer på kliniken jobbar gratis, liksom sköterskorna. Det finns bara ett par anställda sekreterare. Fantastiska människor! Doktorn ska skicka mig på ultraljud av kärlen (de som går upp till huvudet antar jag, det brukar vara vad dom vill kolla). Här nedan kan man se ett sådant kärl via ultraljud, carotis-kärlet, eller pulsådern som går på var sida om halsen, ni kan känna den på er egen hals. Så här fint ser det inte ut i mina. Jag fick medicin mot benskörhet eftersom min ryggrad inte är vad den borde vara på en 43-åring och han tog mera blodprover. Sen hade jag visst rejäl järnbrist också, men det är som det brukar. Ska knapra järnpiller ett tag och se om det hjälper. Skröplig är man!

Men inte värre än att jag och mpster tog ett nappatag i hennes (alltid stängda) antikaffär. Vi sorterade och prismärkte och lyckades sälja några snapsglas till Steve, en av kockarna. Han var full som ett ägg och antagligen ganska alkoholorienterad. Efter det drog jag ut till Sam´s Club och köpte Basmatiris, man får en stor 10-kilospåse för 13 dollar där. I vanliga mataffären vill de ha 38 dollar för en fem-kilospåse... Jordgubbar slank ner i vagnen också. Sedan hemska Walmart, persilja och bröd till baren, organisk mjölk, grapejuice och broccoli till mig själv. Tillbaks till baren (ni börjar förstå hur jag tillbringar mina dagar, eller hur) och efter en halvtimmes snack med Ed, Ana, Bridgid, juden Josh och nazisten Steve (vapendragarna) tog jag mig hem och röjde upp i det vattenskadade sovrummet. Naturligtvis var det för sent att ringa värden, ska maila henne istället. Det är svårt att vara tuff mot trevliga människor, men jag måste. Det kommer att regna mycket här i höst och hur mysigt det än är med vattenfall vill man ju inte ha dem in i sängen direkt. Splash, sa det, mitt i ögat. Inte en droppe heller, det RANN. Suverän väckarklocka.

Nu försöker jag plocka lite, måste gå igenom en del papper som doktorn vill ha, gamla sjukhusdokument från Sverige. Ska ringa Karolinska i natt och be dem skicka mina senaste ultraljudsbilder. På köpet får jag gjort en del sortering som annars bara ligger och retar mig. Elaka högar är det. Och många är dom. Anki vet. Och mamma vet. Alla som känner mig vet. Men jag är bättre nu! Sparar inte alls allting! Långt därifrån.

Skjuter inte heller upp saker, från och med nu. Har precis mailat värden och bett om ett nytt tak, bums. Detta var bara lilla första orkanen Hanna som hälsade på. Snart kommer Ike och alla dom andra. Och jag vill INTE ha dem alla i mitt ansikte på morgonen.

Nu har jag inte tid med detta längre. Jag har papper att sortera!