Pussel, hot och höst

Jag lägger pussel med mina vänners ansikten.
Varje liten detalj, varje ögonblänk och varje rynka blir studerad in i minsta vrå. Jag kan kanske inte träffa dem så ofta som jag skulle önska, men jag kan ta deras bilder, låta datorn klippa isär dem och sedan sammanfoga alla små delar till ett ansikte som jag känner igen och skulle vilja se över en kopp kaffe. Allt det kan jag göra här.

Ljuvligt väder idag, 27 grader varmt och en mjuk sol bland luddiga vita moln. Börjar inte jobba förrän klockan sex. Sitter och surfar, dricker Starbucks Frappucino på flaska. Röker alldeles för många cigg. Läser om kyrkvaktmästare som har sex med liken i kryptan och om Drew Barrymore som tappat brösten. Undrar vart kriget i Libanon tog vägen och vad kvällstidningarna skulle göra om inte alla enstöriga weirdos fanns. Borde diska. Borde underhålla mitt för ovanlighetens skull välstädade hem. Borde lägga den där timmen jag lovat mig själv varje dag på att röja i organisera-lådorna. Ska.

Har lagt batteriet till kameran på laddning, ska ta massa bilder på jobbet idag. På folken och på maten. Och kanske på huset. Men först ska jag lägga ännu ett pussel. Det blir Yoda den här gången. Han har många rynkor. Vem tror förresten att en politiker som blivit hotad av en psykiskt sjuk människa, skulle få vänta i tio månader på att en förundersökning om hot skulle bli klar? Så länge fick psykologen i Halmstad vänta. Hon hann bli dödad innan polisen tog hoten på allvar. Antar att det är skillnad på folk och folk. Folk som hon, som väljer att jobba med galningar, kan man strunta i.

Längtar lite till hösten. Mamma kommer. Man kan ta på sig luddiga strumpor och tassa runt i huset och dricka te. Stormarna gör livet spännande. Alla tv-serier börjar en ny säsong. Det blir kallar. Lugnare på jobbet. Kort sagt, hysterin lägger sig och man kan glid ain i det luddiga, ickekrävande töcken som hösten alltid tar med sig.