Vad älskar vi? Target och TJ Max!


Om jag inte passar mig, blir den här bloggen snart en efterapning av alla namedroppande bloggar om mode och prylar. Men jag bara måste få säga att Target och TJ Max är två grymma affärer här i Amerikat. Åkte dit med moster efter jobbet, köpte innetofflor, svarta, luddiga som ser ut som ballerinaskor plus stickkontakt och 409 rengöringsmedel på Target (mycket återhållsamt kan jag tala om) och sen en fin kastrull och marsipangodisar som ser ut som frukter på TJ Max. Massa kall dricka hela dagen. Fortsatt hett. Hata, hata.

Hett var det också i köket idag, jobbade med Robyn som gjorde soppa på vårlök och cheddar och med Justin som skurade fritöser för glatta livet. EJ bartendrade och var deppig för tat han inte fått jobbet han sökt. Snubben är doktor i biokemi, supersmart och lätt manisk. Trevlig, men man får be honom andas ibland. Idag tyckte jag synd om honom, han ville verkligen ha jobbet.

Hemma igen hann jag knappt komma in innan regnet kom med virvelvindshastighet. Det öste ner under exakt tio minuter. Nu väntar jag på mer åska. Ska duscha av mig dagens svett först. Funkar inte att sätta in bilder just nu. Shit. Tur att jag som invandrare med green card inte får lov att köpa pistol eller revolver (bara gevär). I den här värmen hade jag lätt skaffat mig en Glock och bara skjutit någon för att få avreagera mig. Men kanske borde man ha en liten söt 22 kalibers? Gevär alltså. Just for shits and giggles. Måste undersöka närmare om det stämmer med att jag inte får ha handeldvapen. Antar att det verkar vara en vettig regel i och för sig. Invandrare kan liksom inte åberopa sin konstitutionella rättighet att bära vapen antar jag. Men jag hade velat ha en pistol och kunnat åkak till skjtbanan med morbror och kusiner. Ska prata med polischefen när han kommer in och käkar i baren nästa gång. Han heter John och är snäll.

Har äntligen orka kolla hur man länkar med ord. Jag är överdrivet lat på vissa områden. Det står en skrivare här som jag inte ens installerat. Sen i feburuari!

Har Linda Rosing inga vänner alls, inte en enda som vill henne väl? Som kan tala om för henne att hon blir utnyttjad och att alla hennes så kallade journalistpolare bara skrattar åt henne och trycker uttalanden som; "Jag är trött på ytligheten. Jag har blivit våldtagen, misshandlad och gått på socialbidrag och A-kassa. Jag är rätt person på rätt plats och jag vet vad jag pratar om. Politik är inte så komplicerat. Folk lyssnar på mig."

Ingen journalist med självaktning trycker sådana uttalanden. Man kan få vem som helst att framstå som dum i text och det kanske kan vara befogat om man skildrar en makthavare. Men inte en Linda. Hon är ju för h-e bara en snygg morsa som landat på månen i ett tv-program.

Om jag hade varit Lindas kompis hade jag satt henne ner med en flaska Laphroaig och talat om att de medvetet framställer henne som en idiit, en bimbo, en man ska skratta åt för att själv känna sig smart. Det riktigt roliga skulle vara om alla som bidragit till nidbilden fick sätta skrattet i halsen den dag hon kommer in i riksdagen. Haha, fan vad jag skulle garva då. Konstigare saker har hänt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Recept på syltefläsk

FB och Instagram dödade bloggen.

Obegripligt korkad